Patricia kom inrusande i sin farbror Dexters affär.
Dexter, Samuels far, såg på sin brorsdotter.
”Vad har hänt med Sunny?” frågade han oroligt.
”Hon ramlade ner i vattentornet!” snyftade Patricia.
”Herregud!”
Dexter stängde affären och rusande med andan i halsen mot vattentornet.
Patricia sprang så fort hennes små ben orkade.
När de kom fram till vattentornet fick de syn Sunny.
Hon hade lyckats ta sig ut själv.
Nu hatt hon alldeles genomblöt och hostande i gruset.
Dexter sprang fram till henne.
”Är du okej Sunny?”
Sunny nickade.
”Jag tror det.”
”Du blöder!” skrek Patricia och pekade på Sunnys högra ben.
”Du måste ha skadat dig när du föll.” sa Samuel.
Sunny nickade.
Hon reste sig och började sakta gå hemåt.
”Vänta Sunny! Vi följer dig hem.” sa Dexter.
”Men affären då?” sa Sunny.
”Den kan vänta.” sa Dexter. ”Du är viktigare.”
Sunny slog armarna om Dexter.
”Tack för att du kom!” sa hon.
Sedan såg Sunny på Patricia.
”Och tack för att du hämtade hjälp, Patty.”
”Vi gör allt för vår lilla solstråle.” sa Dexter och log.
”Ja, det gör vi.” instämde Patricia.
Sunny gav även Patricia en kram.
”Oj, förlåt, nu blöter jag ner er…” sa Sunny skamset.
”Det gör inget.” sa Patricia.
Moster Ruth gav ifrån sig en djup suck när hon såg Sunny komma hem genomblöt och smutsig.
”Vad har du gjort nu då?”
”Drunknat lite bara.” svarade Sunny. ”Men förutom det mår jag bra. Tack för omtanken, moster Ruth.”
”Vad har du gjort nu då?”
”Drunknat lite bara.” svarade Sunny. ”Men förutom det mår jag bra. Tack för omtanken, moster Ruth.”
Sunny sade adjö till Samuel, Dexter och Patricia, sedan sprang hon upp till sitt rum för att ta på sig torra kläder.




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar