De satte sig till bords.
Sunshine satt bara och petade i sin havregrynsgröt.
”Du får skynda dig om du ska hinna med skolbussen, Sunny.” sa moster Ruth strängt.
Hon tyckte att flickan tog lite väl lång tid på sig att äta lite frukost.
”Jag är inte särskilt hungrig.” sa Sunshine. ”Och jag gillar inte li... havregrynsgröt.”
Hon hade varit på vippen att säga lim, för det var precis vad konsistensen på moster Ruths gröt kändes som.
”Men du måste äta lite.” sa moster Ruth. ”Annars orkar du inte med skoldagen. Och det är flera timmar kvar till lunch.”
”Jag klarar mig.” sa Sunshine.
”Ska vi åka in till marknaden i helgen?” föreslog morbror Roy som ville byta samtalsämne. ”Tivolit kommer till stan. Vad säger ni; Tina? Sunny?”
Tina nickade.
”Det blir kul pappa.”
”Vad säger du Sunny…?”
Sunshine bara ryckte på axlarna.
”Gå upp och klä på dig, Sunny.” sa Ruth. ”Sätt lite fart.”
”Jag skjutsar er till skolan.” sa Roy mjukt.
”Du skämmer bort dem, Roy.” sa Ruth.
”Med nöje.” Roy log mot sin fru.
Ruth log inte tillbaka.
Sunshine reste sig och gick ut ut köket.
”Hallå där. Tack för frukosten säger man väl.” förmanade moster Ruth.
”Jag har inte ätit någon frukost.” sa Sunshine, som kände sig på extra trotsigt humör denna morgon.
Ruth spände sin stålgrå blick i Sunshine.
”Sunshine Robinson!”
”Tack för limmet!” ropade Sunshine.
Hon dundrade uppför trappan och in i badrummet och ylade fram en överdrivet tondöv version av The Lovin' Spoonful's Daydream.
What a day for a daydream
what a day for a daydreamin' boy
and I'm lost in a daydream
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar