Morbror Roy och moster Ruth ville inte släppa ut Sunny så länge ovädret pågick.
”Men det kan ju ta veckor…!” klagade Sunny.
”Ja, men det får inte hända dig något mer nu!” sa moster Ruth strängt.
”Jag kan råka ut för olyckor här hemma också.” sa Sunny.
Moster Ruth gav henne en förmanande blick.
Under de nästkommande dagarna gjorde Sunny sitt bästa för att gå moster Ruth på nerverna.
Men det bet inte på moster Ruth.
”Om du är så uttråkad kan du väl hjälpa Tina och mig att baka bröd?” föreslog hon en förmiddag när Sunny var extra rastlös.
Sunny himlade med ögonen och gick upp på sitt rum.
Hon satte sig vid fönstret och såg upp mot den grå himlen.
”Lite sol…” suckade hon. ”Är det för mycket begärt…?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar