36. Utskällning

***
Laurie-Anne och Beverly satt på verandan till huset där de bodde och drack läsk när Roy och James kom dit.
”Är era mammor här?” frågade Roy.
”Ja.” sa Laurie-Anne.
Hon såg nervöst på Sunnys morbror och deras sommargäst.
”Hämta dom.” sa Roy.
”Mamma och moster Gail, Mr. Robinson är här!” ropade Laurie-Anne.
Flickornas mammor, som var systrar och delade på det stora vita huset, kom ut på verandan.
”Roy, vad gör du här?” frågade Laurie-Annes mor.
”Jag vill prata med flickorna om det som de gjorde med Sunny i morse.” sa Roy.
”Vad har hänt med Sunny?” frågade Gail, Beverlys mor.
”Flickorna bråkade med henne nere vid floden.” sa Roy. ”Har de inte berättat det?”
”Nej.” sa Laurie-Annes mor.
Hon vände sig mot Laurie-Anne och Beverly
”Flickor, vad hände?”
”Det var en olycka!” skrek Beverly gällt.
”Du slog till henne så att hon föll och slog huvudet i en vass sten! Sedan lämnade ni henne där -  medvetslös!” röt Roy.
”Men flickor, hur kunde ni göra nåt sånt?!” utbrast Beverlys mor. ”Har ni ingen skam i kroppen?”
”Det var en olycka!” skrek Beverly igen.
”Ni skulle ha hämtat hjälp!” sa Roy. ”Sunny kunde ha dött!”

”Jag förstår inte vad som flugit i dig Beverly!” sa hennes mor. ”Hur är det med Sunny?”
”Hjärnskakning och åtta stygn.” sa James. ”Och en rejäl fläskläpp.”
”Ja, men ni hör ju vad Beverly säger,” sa Laurie-Annes mor. ”det var ju bara en olycka.”
Beverlys mor blängde på sin syster.
”Ja, du var ju till stor hjälp…”
Hon vände sig till Roy igen.
”Roy, jag är så glad att du kom hit och berättade. Flickorna ska inte komma undan med det här!”
”Tack, Gail.” sa Roy.
”Roy, blir Sunny kvar länge på sjukhuset?” frågade Gail.
”Nej, vi åker och hämtar hem henne nu.” sa Roy.
”Åh, vad skönt.” log Gail. ”Flickor, nu går ni in. Vi ska prata lite.”
”Har vi inte pratat klart om det här, moster Gail?” frågade Laurie-Anne tjurigt.
”Oh nej.” sa Gail. ”Det här ska vi prata om länge. In nu.”
***