Flickan stod där och såg bortåt vägen.
”Morbror Roy, jag hörde musik. Det var någon som spelade gitarr.”
”Du får inte försvinna så där, Sunny.” sa Roy. ”Kom nu så går vi hem och äter frukost.”
”Jag är inte tokig, morbror Roy.” sa Sunshine.
”Det tror jag inte heller.” sa Roy.
”Men jag hörde faktiskt musik.” hävdade hon. ”Lyssna!”
”Sunny, det räcker nu! Du ska äta frukost och göra dig redo för skolan.”
Morbror Roy drog med sig den motvilliga flickan.
De gick in i huset tillsammans.
Varken Sunshine eller Roy märkte att de var iakttagna.
En gänglig ung man i 20-25-årsåldern med mörkt, lite rufsigt hår och mörka ögon stod vid busshållplatsen nära majsfältet och såg efter dem.
Han var klädd i en smutsig vit skjorta och kakifärgade långbyxor.
Runt halsen hängde ID-brickor från armén, på fötterna hade han gymnastikskor av märket Converse och han bar en sliten grön ryggsäck på ryggen.
I händerna bar han en gitarr och ett gitarrfodral.
Ynglingen andades in varm sommarluft och började gå in mot staden.
Ett nytt liv väntade.




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar