67. 2nd Vietnam - 6

Inferno

James hade inte många tydliga minnesbilder av veckorna som senare kom att kallas "inferno-veckorna" av armékamraterna.
Snabba bilder forsade förbi i James minne när han tänkte på den tiden.
Där fanns även ljud som inte gick att stänga av, hur mycket han än önskade att han kunde det.

Ett av de starkaste minnena var napalmbombningen.
Barn och vuxna sprang i panik medan kläderna brändes av deras kroppar.
James fattade inte att han själv var skadad förrän Pete Warner, James bästa vän i armén förfärad skrek:
”Jimmy, din arm! Din arm är ju bränd!”
Pete såg oroligt på James högra arm där napalm hade bränt honom.
”Skit i mig!” skrek James. ”Ta hand om henne!”
James pekade på Xuan.
”Hon är värre skadad än jag ser du väl! Se till att hon kommer till en läkare!”
”Du behöver också komma till en läkare Jimmy,” sa Pete. ”din arm är bränd.”

James och Xuan räddades av en skicklig läkare som tog dem till sjukhuset.
”Om jag överlever… tar du med mig till USA då?” bad Xuan innan hör fördes in i en operationssal.
”Du överlever.” sa James bestämt. ”Och ja, jag tar med dig till USA om det går.”
”Du är en ängel.” sa Xuan. ”Min finaste ängel.”
*