6. En vanlig Robinson-middag

”Tina, stirra inte på vår gäst.” förmanade Ruth när de satt vid middagsbordet.
Sunny fnissade.
Tina gav sin yngre kusin en mördande blick.
”James, jag kan visa dig runt i stan efter maten.” sa Sunny.
”Det gör jag.” sa morbror Roy.
”Men morbror Roy…!” protesterade Sunny.
Morbror Roy gav Sunny en sträng blick.
”Inga men. Det börjar bli sent och du har sysslor och läxor att göra.”
”Inte rättvist…!” mumlade Sunny.
Morbror Roy gav Sunny ännu en sträng blick.
”Livet är inte alltid rättvist, Sunshine.” sa Roy.
”Mitt liv är aldrig rättvist!” skrek Sunny.
Hon reste sig för att gå.
”Sunny, du sätter dig och äter upp din middag!” sa Ruth. ”Vi har en gäst och då ska du inte vara oartig.”
James kände att det för den trevliga stämningens skull var dags att avbryta bråket.
Han tog milt tag i Sunnys arm för att stoppa henne från att gå.
”Sunny, du kan väl visa mig stan i morgon?”
Han blinkade till Sunny.
Sunny log ett litet leende och satte sig på sin stol igen.
James såg på Roy.
”Ta inte illa upp nu Mr. Robinson, men jag har rest långt, så i kväll skulle jag nöja mig med att ta en dusch och vila.”
”Självklart.” Roy log. ”Sunny får visa dig stan i morgon.”
Han vände sig till sin fru.
”Ruth, har du tagit fram lakan och handdukar till vår gäst?”
”Jag har bäddat i gästrummet.” svarade Ruth. ”Handdukar glömde jag. Tina, tar du fram handdukar i badrummet till James?”
Tina nickade och reste sig som förtrollad.
”Efter middagen, Tina.” sa Roy. ”Sätt dig ner och ät färdigt, sedan kan du ta fram handdukar.”
”Ja, visst.” Tina satte sig snabbt och började förstrött äta.
James log mot Tina.
Tina rodnade.
Sunny bara fnissade.