41. James bakgrund

***
”Jag växte upp hos min farmor och farfar.” berättade James.
Sunny satte sig intill James på sängen och lyssnade intresserat.
”Min far är musiker och turnerar ganska mycket med sitt band.” fortsatte James. ”Och de brukar protestera mot kriget.”
Sunny lyssnade andlöst på berättelsen om James familj.
”Ibland blir de som protesterar tagna av polisen.”
Sunny nickade, det hade hon hört på TV.
”En gång brände pappa och hans kompisar inkallelseordrar, tillsammans med andra som vägrade åka till Vietnam.” fortsatte James.
”Hamnade de i fängelse?” frågade Sunny.
James nickade.
”Pappa var pank, men farmor och farfar vägrade betala borgen.”
Sunny flämtade till.
”Jag tycker inte om din farmor och farfar.” sa hon lågt.
James log.
”Nej, jag är själv inte så förtjust i dem. Och pappas relation till dem blev inte direkt bättre när jag var tvungen att gå med i armén.”
”Ville din farmor och farfar att du skulle kriga?!” skrek Sunny.
James nickade.
”De tycker man ska slåss för sitt land.”
”Men folk dör!” sa Sunny. ”Hur kan man vilja skicka folk i döden…?”
”Jag har frågat mig det många gånger, Sunny.”
”Vad sa din mamma då?”
”Jag har inte träffat henne på många år.” sa James. ”Hon ligger på sjukhus.”
Sunny slog med knytnävarna i madrassen.
”Våra mammor på sjukhus! Det är så jäkla orättvist!”
***