33. Livlös

***
James letade efter Sunny på alla ställen han visste att hon brukade vara på, men han hittade henne inte någonstans.
Vid Dexters affär mötte han Samuel.
”Sammy! Har du sett Sunny?”
”Nej, inte idag.” sa Samuel. "Har det hänt henne nåt?"
"Jag tror det," sa James. "Hon kom inte hem till frukost, som hon brukar göra."
”Kolla nere vid floden," sa Samuel. "vi brukar gå dit ibland.”
”Tack Sammy!”
James skyndade sig ner till floden.

Han upptäckte Sunny nästan genast.
Hon låg precis så som Laurie-Anne och Beverly hade lämnat henne.
James satte sig ner intill Sunny.
Hon var medvetslös.
James svor högt över att han inte lånat Roys bil.
Det var för långt att gå till sjukhuset.
Han lyfte försiktigt upp Sunny och bar hem henne.
Kletigt blod smetade ner hans vita T-shirt och armen som stödde Sunnys nacke.
Men det som bekymrade James mer än blodet, var att Sunny kändes som en livlös trasdocka i hans armar.

”Ring en ambulans! Sunny är skadad!” ropade han när han klev upp på verandan.
Roy, Ruth och Tina rusade ut.
”Herregud! Vad har hänt?” skrek Tina.
”Hon har ramlat vid floden.” sa James. ”Hon har slagit i huvudet, det blöder jättemycket.”
James sjönk ner på marken med Sunny i famnen.
”Hur är det, grabben?” frågade Roy.
”Gamla minnen från Vietnam som gör sig påminda bara.” sa James.

Han tänkte på den lilla Vietnamesiska flickan som dött i hans famn två år tidigare.
Nu när hans T-shirt var röd av Sunnys blod kastades han obarmhärtigt tillbaka till krigets inferno.
Morbror Roy satte sig ner intill James och Sunny.
”Sunny klarar sig.”
James såg på Roy med blanka ögon.
Roy lade en arm om James axlar.
”Hon klarar sig, James. Tack vare dig.”
"Tack vare Sammy." sa James. "Det var han som sa att hon förmodligen var vid floden."
"Ja, de leker där nere mycket." sa Roy. "Att jag inte tänkte på det!"
Roy såg på sin systerdotter.
"Lilla Sunny, vad du ställer till det för dig..."
***