5. En sommargäst

”Moster Ruth! Jag är hemma!”
Ruth kom ut i hallen. Hon såg bistert på flickan.
”Jo, Sunny, det hörs nog. Jag skulle uppskatta om du kunde sluta låta som en hel armé när du kommer hem.”
”Förlåt moster Ruth. Förresten, vi har en gäst.”
Sunny drog in James som stod lite avvaktande på verandan.
”Det här är James Fox. Jag sa att han kan bo här ett tag.” sa Sunny.
Ruth såg på James.
Det var en stilig ung man. Han såg ordentlig och vänlig ut.
”Ja, det ska väl gå bra.” sa Ruth.
”Jag vill inte vara till besvär ma’am.”
”Det är inget besvär.” försäkrade Ruth. ”Vi har haft långväga gäster förr.”
”Sa ju det!” sa Sunny och log ett solskensleende mot James.
Först då såg Ruth Sunny blåslagna ansikte.
”Vad har du gjort? Slagsmål nu igen?”
”Det var inte mitt fel!” sa Sunny. ”Gregory Parker…”
Ruth suckade och höjde händerna.
”Jag vill inte veta.”
”Vad frågar du för då?” sa Sunny.
”Sunny, gå och tvätta dig och sedan kan du duka bordet inför middagen. Och ta på dig rena kläder!”
”Ja, ma’am!”
Sunny ställde sig i givakt och gjorde honnör. Sedan sprang hon upp på övervåningen.
”Du får ursäkta Sunny,” sa Ruth. ”hon är lite…”
”Livfull…?” föreslog James och log ett bländande leende.
”Minst sagt.” suckade Ruth.

Tina kom ut i hallen.

Hon tvärstannade när hon fick syn på James.
”Det här är min dotter Tina. Tina, det här är James, han ska bo här ett tag.”
James skakade hand med Tina. Återigen log han sitt bländande leende.
”Trevligt att träffas, Tina.”
”Detsamma.” stammade Tina, alldeles torr i munnen.
”James, följ med Tina upp,” sa Ruth. ”så visar hon dig var du ska sova.”
När Tina gick med James upp till gästrummet hade hon fjärilar i magen och gelé i benen.