39. White Oaks

***
”Hej! Jag vill träffa min mamma. Hon heter Regina Robinson.” sa Sunny glatt till en vitklädd vårdare som de mötte vid receptionen där man anmälde besök.
Vårdaren såg på Sunny.
”Jag är ledsen lilla vän, men det går inte.”
Sunnys leende slocknade tvärt.
”Varför inte?” krävde hon att få veta.
”Du är inte myndig.” svarade vårdaren. ”Nu får du gå härifrån, det här är inget ställe för ett barn.”
”Snälla, Sunny har inte sett sin mamma på flera år,” sa James. ”de kan väl få träffas i fem minuter åtminstone?”
Vårdaren skakade på huvudet.
”Jag är ledsen.”
Han öppnade dörren som ledde till korridoren där patienterna bodde och gick in.
”Du är inte alls ledsen!” skrek Sunny.
Hon sprang fram till dörren och började banka på dörren med knytnävarna.
”Jag vill träffa min mamma! Har ni inget hjärta i kroppen på det här stället?”
Nu började hon sparka på dörren också.
James rusade fram och höll i Sunny.
”Sunny, sluta! Du skadar dig själv!”
”Ta ut flickan härifrån, så slipper jag ringa efter vakten.” sa kvinnan i receptionen.
”Jag hatar det här stället!” tjöt Sunny.
”Jag vet att du gör det.” sa James lugnt.
Han höll Sunny intill sig.
Kom, nu åker vi hem.”

Sunny var tyst hela vägen hem, men hon skakade av återhållna känslor.
***