22. ”Tack”

Nästa dag i skolan var Sunny trött och ofokuserad.
Hon hade inte kunnat sova alls efter nattens fasor och nu var hon ursinnig på moster Ruth som tvingat henne till skolan.

Gregory Parker var inte i skolan.
Det ryktades om att han och hans mamma redan var i färd med att flytta från stan.

På lunchrasten gick Samuel fram till Sunny.
”Tack för att du räddade min far i natt.” sa han.
”Det var James som räddade honom.” sa Sunny.
”Men du hjälpte till!” hävdade Samuel.
”Och du avslöjade sheriff Parker! Du är jättemodig. Och du, Sunny, jag har aldrig tackat dig för alla gånger du har försvarat mig när de andra barnen har retat och slagit mig.”
”Vi är ju vänner, Sammy.” sa Sunny. ”Bästa vänner.”