61. Domen

*
Sunny hade inte behövt oroa sig. Domare och juryn trodde på henne.
Domaren dömde klanmedlemmarna till ett långt fängelsestraff och männen fördes iväg av poliser.

Efter rättegången berömde domaren Sunny för att hon varit så duktig och modig.
Sunny tackade honom blygt, sedan fick hon bråttom att komma ut ur Magnolia Courthouse. Hon hoppades att hon skulle slippa se insidan av det igen!

Utanför domstolsbyggnaden väntade reportrar och fotografer.
De ville veta allt om hur Dexter och hans familj och Sunny hade känt sig där inne.
"Det var läskigt." svarade Sunny. "Och väldigt varmt."
Reportrarna ställde fler frågor och fotograferna plåtade för glatta livet.
När de för ett kort ögonblick fokuserade på någon annan, passade Sunny på att smita bort från folkmängden.
Några meter därifrån såg hon John. Hon sprang fram till honom.
John svepte upp flickan i famnen och kramade henne.
"Du var helt fantastisk! Vad modig du är!"
"Jag var livrädd!" sa Sunny.
"Jag vet raring, men det märktes inte. Du var ett proffs där inne!"
"Tack John. Men du... kan vi inte bara glömma rättegången nu...?"
John log och nickade.
"Jo, det gör vi. Vi går och ser om din familj har kommit ur folkmassan än."

Det hade de inte. Flera reportrar trängdes för att få en skymt att det lilla modiga huvudvittnets familj.
"Nu räcker det." sa morbror Roy. "Nu vill vi bara lämna allt det här bakom oss."
Roy, Ruth, Tina, Sunny och James gick hemåt.
John följde med dem.
Det gjorde även flera reportrar och fotografer.
*